Sahar Ardabili Asl

Examensarbetet ändrade framtidsplanerna

Att jobba på företag var det självklara målet för Sahar Ardabili Asl. Men när hon hörde talas om ett examensprojekt som triggade hennes nyfikenhet, så öppnade hon dörren till doktorandlivet istället.

Sahar Ardabili Asl värmer sina händer kring en kopp te. Hon sitter på T-centralen i Stockholm och beskriver sin studietid vid biologiprogrammet i Uppsala. Hon smuttar på teet och berättar att det tog ett tag innan hon hittade rätt examensarbete.

- Jag var först inriktad på att göra x-jobbet inom industrin. Sedan gick jag in på IBG:s webbsida och såg utlysningen för ett examensarbete som lät jätteintressant. Så jag sökte det, trots att det inte var det jag hade tänkt göra från början.

Projektet som hon hittade skulle utföras i en forskargrupp på KTH. Tillsammans med två företag och fyra andra forskarlag i Europa skulle Sahars grupp utveckla ett nytt diagnostiskt verktyg för blodförgiftning. KTH:s och Sahars uppgift i projektet var att ta fram en metod för att isolera bakterierna ur blodet.

Projektet pågår fortfarande och när Sahar tog sin masterexamen i biologi, oktober 2009, fortsatte hon med samma forskning, men som doktorand istället.

- Det var ganska smidigt att få jobb efter examen. Jag trivdes bra med projektet och gruppen, så det var ett naturligt val att stanna kvar, säger Sahar.

De preliminära resultaten ser bra ut och Sahar tror att forskarlaget kommer att lyckas med det som de föresatt sig. Hon är medveten om att förväntningarna är höga på henne och gruppen.

- Det är en viss press på att vi ska prestera för att de andra grupperna ska kunna fortsätta med sina uppgifter. Alla delar kan i och för sig utvecklas separat, men tanken är att man ska koppla ihop allt på slutet och analysera riktiga prover. Då krävs det att alla har lyckats med sin del.

När Sahar tänker tillbaka på utbildningen ligger kommunikationsträningen DiaNa nära till hands.

- Jag avskydde DiaNa, särskilt i början. Det var jättejobbigt att stå och prata inför en grupp. Men när jag övade mig på det så blev jag bättre, och jag har verkligen haft nytta av det efteråt. När jag skulle utvärdera kommunikationsträningen mot slutet av utbildningen så hade jag ändrat mig helt. Diana är verkligen Guld. Definitivt värt mödan och besväret.

Om hon fick ändra någonting på utbildningen så skulle hon vilja att den innehöll mer praktik och kopplingar till verklig forskning.

- Det ingår visserligen praktik i programmet, men de kurser som jag tyckte bäst om var de som hade långa laborationer kring ett forskningsprojekt. Jag lärde mig mer när jag fick ett riktigt problem att lösa, så jag skulle vilja att fler av kurserna var sådana.

Sahar vet inte vad som kommer hända när doktorandutbildningen är över. Just nu fokuserar hon på att få sina artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Kanske stannar hon vid universitetet och kanske lämnar hon det för att återgå till sin ursprungliga plan om industrin.

Efter ett och ett halvt år som doktorand så är det främsta tipset hon vill ge till blivande doktorander att lära sig skriva labbmanualer ordentligt och ha ordning på sina filer.

Sara Engström